Utdrag från Socialstyrelsen rekomendationer:

Handbok om regler, skötsel och hälsorisker vid bassängbad.

 

 8. Träkar och bassänger utan reningssystem:

Om små bassänger eller kar utan reningssystem sköts på rätt sätt behöver de inte
medföra några hälsorisker. Sådana bassänger och kar har en speciell riskbild som
gör förebyggande åtgärder extra viktigt.
En badomgång med en grupp människor kan genomföras utan att det uppstår
hälsorisker om:

-Bassängen är rengjord och vattnet håller godtagbar badstandard

jämför t.ex. med Naturvårdsverkets regler för strandbad).
-Badvattnet inte står länge i bassängen innan det värms upp och används.
-Antalet människor i ett badsällskap inte är fler än vad bassängen är avsedd för.
- En badomgång inte är längre än några timmar.

-Det är inte lämpligt att spara eller återanvända badvatten som använts. Efter en
badomgång är det viktigt att bassängen eller karet görs rent så snart som möjligt.
Bakterier och smuts fastnar lätt på träytorna och kan då föras över till nytt badvatten.

 

Hälsorisker:

Bad med höga vattentemperaturer innebär alltid en fara för att bakterier snabbt
ska föröka sig. Att inte bassängen har någon vattenrening gör att organiska föroreningar
i vattnet, från t.ex. människor och hudvårdsmedel, kan utgöra näringsämnen
för bakterier och underlätta en kraftig bakterietillväxt. Att det dessutom
oftast inte finns desinfektionsmedel i vattnet gör att bakterier kan växa ohämmat.
Det är därför viktigt att ha rutiner som minimerar hälsoriskerna.
Det går inte att undvika att det finns bakterier i badvattnet. De kommer i första
hand från de badande själva eller följer med från marken när man kliver ner i
vattnet. Bakterier kan även komma in med vattnet. Varmblodiga djur kan också
komma i kontakt med badvattnet och sprida bakterier.
För dessa typer av bad är det framförallt fyra faktorer som avgör hälsoriskerna:
-Vattnets renhet
-Tiden som badvattnet har stått i bassängen före badet
-Hur länge människor badar i samma badvatten
-Hur många människor som badar i samma badvatten

Tid:
Det viktigaste är att den tid som vattnet är i bassängen är så kort som möjligt,
både före och efter badningen. Det gäller att undvika att mikroorganismer växer till.
Hälsoriskerna ökar ju längre tid det går från det att bassängen fylls med vatten
till dess att vattnet slutligen töms ut.
Ju längre en grupp människor badar i samma vatten desto större blir risken för
att smitta ska överföras mellan dem. De flesta bakterierna kommer från de
badande själva och eventuella smittsamma bakterier har goda möjligheter att
växa snabbt i näringsrikt och varmt badvatten.

Antalet badande:
Risken för smitta ökar ju fler badande som använder samma vatten. Dels beror
det på att nedsmutsningen av vattnet med föroreningar och mikroorganismer
ökar med antalet människor, dels beror det på att risken att någon bär på en
smittsam infektion ökar ju fler man är.

Trä som ytmaterial:
Trä är svårare att hålla rent än andra ytmaterial som plåt, plast eller kakel. Det
beror dels på att trä är porösare, dels på att träytan lättare kan ruggas upp. Mikroorganismer
kan därför lättare få fäste på en träyta och bilda en biofilm. Föroreningar
kan av samma skäl fastna lättare på trä och vara näring för mikroorganismer.
När mikroorganismer växer i träet kan träytan bli ännu porösare och svårare
att hålla ren. Trä som ytmaterial i en bassäng ställer därför speciella krav på
noggrann rengöring.
Det är viktigt att rengöringsmedlet inte är för alkaliskt (basiskt). Annars kan
det angripa ytan och göra den mer uppruggad. Kontrollera att rengöringsmedlet
fungerar bra med det trä som finns i bassängen.
Trä är ett relativt mjukt material. Det gäller speciellt furu och gran. Ädelträn är
exempel på hårda träslag. Inhemska träslag som ek och ask är också hårda. Har
bassängen mjuka träslag som ytmaterial ökar risken för att träytan blir mer och
mer uppruggad och därmed svårare att hålla ren.
För att undvika att trä torkar och sprickor brukar man låta vatten stå i bassängen
hela tiden. Om karet har stått rengjort med oanvänt vatten några dagar är det
ändå bäst att byta ut det före en ny badomgång. Det gör man för att undvika att
få med bakterier som kan ha vuxit till under tiden och som kan växa till ytterligare
när vattnet värms upp.

 

Kontroll:
För bassängbad utan vattenreningssystem gäller Socialstyrelsens allmänna råd
om bassängbad i tillämpliga delar. Riktvärdena är främst avsedda för bassänger
med vattenrening. Det är inte meningsfullt att ha ett kontrollprogram på samma sätt
som för ett bassängbad med vattenreningssystem. Det viktiga är istället det förebyggande
arbetet med rutiner för rengöring och skötsel av bassängerna. En kontroll av bakteriehalten
på bassängytan eller i oanvänt, uppvärmt badvatten kan vara lämplig för att se att de
förebyggande åtgärderna fungerar och att bakterier inte har ansamlats på ytor.
Det kan man göra t.ex. en till två gånger om året. Vattnet måste vara rent för att duga
som badvatten. Det är lämpligt att vatten från hav, sjöar eller vattendrag kontrolleras.
Speciellt gäller det vatten från vattendrag som ligger nära, eller som uppströms har,
tätbebyggda områden eller jordbruk med stora husdjursbesättningar.

 

Läs hela rapporten från Socialstyrelsen:

» Handbok om regler, skötsel och hälsorisker vid bassängbad.